Under en arbetsdag 2023 dök det upp en man, Mats Hagberg, som berättade att hans morfar haft en trädgårdshandel på den mark som idag är Gnistängen odlarförening. Några dagar senare kom ett mejl till föreningen från Mats och han berättar både om sin egen släkt och områdets historia. Så här skriver han:
Nya Varvets Handelsträdgård
På platsen där Gnistängens Odlarförening idag bedriver sin verksamhet, har det trädgårdsodlats i åtminstone 100 år. Min morfar, Adolf Söderwall, drev handelsträdgård här mellan åren 1923 och 1939. Det är oklart för mig vad morfar kallade sin verksamhet. Sannolikt ”Nya Varvets Handelsträdgård”, ”Söderwalls Trädgårdsmästeri” eller något liknande.
Adolf föddes 1893 på Hultsbruk, nära Norrköping, där fadern Frans August Söderwall var trädgårdsmästare. Frans August hade närmast dessförinnan varit trädgårdsmästare hos Robert Nobel, på dennes egendom Getå vid Bråviken. Robert Nobel var tillsammans med sina bröder Alfred och Ludvig framgångsrika entreprenörer inom bl. a. mekaniska verkstäder, oljeindustri och sprängämnen.
Som yngling var Adolf trädgårdsbiträde hos sin pappa på Hultsbruk. Den mer formella utbildningenskaffade han sig som trädgårdselev på Fituna Trädgård (Södertörn), Haga Trädgård (Stockholm), SäröTrädgård och Botaniska Trädgården. Sin första anställning som trädgårdsmästare hade han på Stekens Tegelbruk i Agnesberg. Bruket och dess trädgård låg 1km söder om Angeredsbrons östra fäste.
År 1922 flyttade Adolf med sin hustru (Helfrid) och lille son (Herbert) till Grimmered, för att arbeta som trädgårdsmästare på Nya Varvets örlogsbas. Redan året därpå avslutade han dock sin anställning, för att istället driva en egen handelsträdgård i nordöstra hörnet av Gnistängen. Vid denna tid tillhörde Gnistängen örlogsbasen och i mitten fanns en telegrafstation, aktiv mellan 1911 och 1948. Namnet fick ängen från den gnistsändare som telegrafstationen använde.
Fotot nedan visar telegrafstationen med handelsträdgården i bakgrunden.
Foto från Tekniska museet - Flickr: 44768
På nästa foto, taget 1923 eller 1924, syns handelsträdgårdens växthus med pannhuset i mitten. Pannhuset var en enkel värmecentral, som användes för att värma upp växthusen på vintern. På vägen står min morfar Adolf, mormor Helfrid, samt morbror Herbert. I bakgrunden syns spårvägens luftledningar och längre bort ser vi Alms skofabrik. Ungefär i fotots nedre vänstra hörn står idag en container för trädgårdsredskap. Det är för mig oklart huruvida Adolf förvärvade en befintlig anläggning, på mark hyrd från kronan, eller startade verksamheten från grunden. Anläggningen ser dock inte helt ny ut, så det är möjligt att det även dessförinnan bedrivits liknande verksamhet på platsen.
Foto ur Söderwalls familjealbum
På handelsträdgården odlades allehanda växter som såldes för att t. ex. pryda fönster och planteras i trädgårdar. Adolf odlade blommor vilka han förädlade till vackra buketter och kransar, för att öka lönsamheten. När Herbert blev stor nog var det ofta han som levererade dessa till kunderna, medels cykel.
Familjen växte och flyttade till en lägenhet, i Byggnad 2, på Nya Varvet. I fotot nedan ser vi Herberts systrar, Ulla och Kerstin, där de står mitt i handelsträdgården år 1936.
Foto ur Söderwalls familjealbum
Morfar Adolf hade anställda medarbetare som sannolikt varierade till antal, beroende på årstid.
Nedan syns Adolf, med hatt, vid pannhuset tillsammans med några av dem.
Foto ur Söderwalls familjealbum
Oroliga tider stundade i Europa. Adolf ogillade tanken att ha sin familj vid örlogsbasen, om ett krig skulle nå Sverige. Han sålde sin verksamhet och köpte en fastighet, Torp Nordgård i Lerum, dit han flyttade med sin familj i början av 1939. Året därpå tog Adolf ånyo anställning som trädgårdsmästare på Nya Varvets örlogsbas. Samma anställning som han lämnat sjutton år tidigare. Dit pendlade han från Lerum varje arbetsdag, med tåg och spårvagn, tills han avgick med pension år 1953.
Sedan Adolf sålde sin handelsträdgård har liknande verksamheter drivits på samma plats, men om dessa vet jag mycket lite. Att Gnistängens entusiastiska odlare idag brukar samma mark, är dock alldeles säkert till min salig morfars belåtenhet.
Författat efter bästa förmåga av Mats Hagberg i Augusti 2023.
